Som ni vet stödjer vi Emelie Kanter från Göteborg och Jacques Manner från Elfenbenskusten, kamp om en tryggare uppväxt på barnhemmet Great Andoh i Ghana. Varje månad kommer en sammanställd hälsning av vad som hänt och komma skall från Emelie och Jacques. Här kommer månadens brev! Läs mer om deras kamp på Great Andoh.

”Bara vara” och nya projekt!

Nu åker jag ner till mitt andra hem. Jag längtar som alltid oerhört mycket. Den här gången hoppas jag det blir mer tid för att ”bara vara” med barnen. Att få vara den som tar hand om skrubbsår, läser godnattsaga, är där på natten när mörkret faller, att få lyssna till hur barnen ligger och småpratar innan de somnar är något av det bästa som finns.

Det är ett tufft men härligt jobb på plats och varje gång är det nya projekt. Den här gången kommer jag jobba mycket med att sätta våra värderingar. För att Jacques och jag ska kunna ställa rätt krav på personalen och för att vi ska kunna driva verksamheten framåt behöver vi bättre dokumentation när det kommer till anställningsavtal, regler och förordningar på plats.

Nya elever, nya kompisar!

I samband med att skolan blev klar har vi nu möjligheten att ta in fler elever på skolan, totalt har vi plats för 300 elever. En fantastisk känsla att nu kunna ge ännu fler barn utbildning och möjligheten att förändra sin egen och Ghanas framtid. Nya elever betyder också nya kompisar och för barnen som bor på Great Andoh är det här oerhört spännande. Barnen har fått många nya kompisar, vilket har gjort skolan än mer levande om det nu går. Det är underbart och se alla nya relationer som nu växer fram.

Ingen aga!

Aga är en rotad kultur i Ghana och för oss är det självklart att inte använda aga men vi får påtryckningar från myndigheter, andra skolor och omgivningen varför vi inte använder aga som en del av disciplinen. Varför vi nu måste förklara och dokumentera varför vi inte vill jobba på det här sättet. Den här dokumentationen måste vara på engelska, vilket inte är helt lätt. Har ni förslag på hur en sådan dokumentation ska se ut är jag oerhört tacksam om ni kan skicka det tillemeliekanter@gmail.com och då översatt till engelska.

HJÄLP!

Jag har på facebook och instagram berättat om vår ”100 kronors kampanj”. En kampanj där jag under januari månad berättat om att vi behöver få in nya månadsgivare. Kampanjen gäller nu även hela februari. Genom att vara månadsgivare har ni en otrolig betydelse för verksamheten. Ni är med och driver Great Andoh. De här barnen behöver er! Jag önskar jag kunde känna mig mer trygg att lämna Sverige, all administration härhemma men även arbetet kring att samla in pengar måste hela tiden hållas igång. Det är ett stort ansvar jag tagit på mig och det är ett konstant hårt och fantastiskt arbete att dels driva verksamheten på plats men även säkra driften och framtiden. Jag behöver er hjälp!

Vi har idag 200 månadsgivare och jag är så glad och stolt över er allihop. Ni är fantastiska och gör skillnad för barnen. För att vi ska våga satsa på bättre kost, fler utbildade lärare behöver vi bli fler. I facebookgruppen är vi totalt nu uppemot 2500 stycken. Vi har kommit långt och tillsammans kan vi ge barnen allt som de är värda. Fram till sista februari kan vi komma upp i fler månadsgivare och hur många kan vi bli?

Vill du bli månadsgivare? Så här enkelt är det:
1.Logga in på din internetbank.
2.Välj ”Ny betalningsmottagare”
3. Sök på ”Great Andoh”
4. Fyll i dina uppgifter och vilken summa du vill sätta in varje månad.
5. KLART!

Kram
Emelie & Jaq

Ett annorlunda månadsbrev.

2013 gick så fort men ändå inte, det har hänt så mycket med ett högt tempo. Jag har haft svårt att stanna upp men i dagarna blev jag lycklig moster till två små prinsessor och det fick mig att tänka till.  I några dagar har jag tänkt mycket på de år som varit, vad vi åstadkommit och allt som hänt på vägen. Det har inte varit enstaka händelser utan så många att en del minns jag inte förrän jag sätter mig och läser gamla blogginlägg. Många härliga stunder och ögonblick, men också många jag önskar jag kunde glömma helt.  Det är mycket utmaningar i ett land som Ghana, utmaningar som jag aldrig hade kunnat föreställa mig. Jag tänker mycket på hur jag själv mognat under de här åren och undrar om jag varit samma Emelie utan Great Andoh. Tänk om det inte blivit Ghana, tänk om jag haft något i Sverige som hållit mig kvar i Sverige; utbildning, arbete eller kärlek. Tänk om jag aldrig åkt. Svaret är ju enkelt. Självklart hade jag inte varit samma Emelie som jag är idag. Allt som hänt genom åren har präglat mig som människa. Jag kan inte tänka mig ett annat liv och jag kan inte vara lyckligare. Det är svårt att förklara hur 75 barn kallar mig för ”mama Emelie” och det privilegiet jag har att alla de här fantastiska barnen ser mig som deras trygghet. Att få deras förtroende, kärlek och se dem växa och utvecklas är en obeskrivlig lycka. Jag lever för barnen och tanke på att deras liv kunde sett annorlunda ut eller att ens tänka på vad som hänt med dem om de varit kvar på gatan är något jag inte ens vill tänka på.  Verkligheten i Ghana för barnen är svår att beskriva och barnen är alltför utsatta.

Ett starkt minne.
En händelse minns jag fortfarande och jag har tänkt på den mycket under det här året.  Särskilt då våra nior nu blivit så pass gamla att de varit redo för att antingen gå ut och söka arbete eller studera vidare på gymnasiet. Jag har pushat och stått fast vid att jag vill att de ska vidare till gymnasiet och de har alla fått göra sina egna val och jag är glad att de lyssnat på Jacques och mig.  Den händelse jag minns starkt är från när vi var kvar på det förra stället där vi hyrde mark. Dit kom en ung flicka på 15 år med sin nyfödda bebis och ville att vi skulle ta hand om barnet.  Hon hade förmodligen blivit utsatt för övergrepp och visste inte hur hon skulle ta hand om barnet och kunde inte heller försörja sig själv eller barnet.  Hon hade varken utbildning eller arbete. Jag minns att jag kände mig oerhört förtvivlad. Flickan var ju bara ett barn som fått ett barn.  Jag ringde hem till mina systrar, grät och bad om råd. Kloka som de är hjälptes vi åt och bestämde att hon skulle få bo hos oss och vi alla kunde hjälpas åt att trygga henne i hennes nya roll som mamma. När hon hade blivit varm i kläderna så återförenade vi henne med hennes gammelmormor.  Vi åkte sedan ut till flickan varje månad med blöjor och mat. Det var tufft men också oerhört viktigt, här kände jag mig först hjälplös men vi hittade en lösning.

Tufft att vara barn i Ghana.
I Ghana föder många flickor barn när de fortfarande är barn. De utsätts för saker man inte vill tänka på, gifts bort som barn eller hamnar på gatan och faller offer för sexhandeln. Utan utbildning saknar de förutsättningar att ta sig in på arbetsmarknaden. Många kvinnor lämnas av sina män och kvar står de med barnen, helt utan arbete och möjlighet att försörja sig själva och sina barn. Det är en hård verklighet och jag gör allt jag kan för att förhindra att våra barn inte får en trygg framtid. Det är dock en tuff match jag gått in i och en ständig kamp för att få in pengar för att nå målen. Utan ert engagemang hade vi inte varit där vi är idag och jag behöver din hjälp för att klara framtiden.  Genom att bli månadsgivare ger du mig en trygghet att kunna skapa en framtid för barnen.  Alla bidrag är viktiga och varenda krona gör skillnad!

En tillbakablick.

I samband med invigningen av skolan i april gjorde fotografen Christian Norling sin andra film om Great Andoh.  Hoppas ni känner vad jag känner, STOLTHET!!I KlickaHÄR och få en tillbakablick.
Vi tar nya tag inför det nya året och vi behöver hjälp!
Hoppas ni har haft en mysig första advent.

Kram/

Emelie